Nihil sub sole novum est
Jag skriver inte för att jag tycker att det är roligt, jag skriver mer för att hålla mig borta från maten. Jag tror att det fungerar. Ibland fungerar det.
Igår hade jag en spontanfylla som hette duga. Det var helt okej men jag skulle inte kalla kvällen en större sensation. Orange var tråkigt som vanligt nuförtiden och Palermo var dött fram till halv tre. Då strömmade alla som hade tröttnat på pseudo-intellektuella indiepoppare med blingbling in dit för att dra i sig några kannor. Precis som vi då, med andra ord. Dessvärre blev vi nekade trots att jag är stammis. Jag känner mig nedröstad.
Egentligen ser jag inget problem i att jag gick ut igår, förutom att jag gjorde av med pengar som jag egentligen inte har. Men det hör väl kanske till. Men det finns en sak som gnager. Det tenderar att vara så att jag har lovat lite löst folk att jag ska ut ikväll. Det tar emot rätt hårt måste jag säga. Jag vågar definitivt inte logga in på swedbank och kolla mitt saldo. Å andra sidan så kanske jag kan tigga lite pengar av min pappa. Ibland får jag svika mitt arbetarblod och inse att jag faktiskt inte alls har ett arbete och därmed ingen egen inkomst. Det är bara något jag inbillar mig. Jag är nog ingen sann proletär.
Nu har jag precis skrivit mitt cv som jag ska skicka in till Janemars. Inte för att jag tror att jag kommer få det. Men det är värt ett försök. Problemet är att jag har för lite jobberfarenhet för mitt eget bästa. Landslagets fotbollsskola, akademiska sjukhuset och provoice? Inga meriter att skryta med direkt. Men vafan, jag är ju seriös iallafall.
För trött för att skriva, för hungrig för att inte äta.
Auf wiedersehen
Igår hade jag en spontanfylla som hette duga. Det var helt okej men jag skulle inte kalla kvällen en större sensation. Orange var tråkigt som vanligt nuförtiden och Palermo var dött fram till halv tre. Då strömmade alla som hade tröttnat på pseudo-intellektuella indiepoppare med blingbling in dit för att dra i sig några kannor. Precis som vi då, med andra ord. Dessvärre blev vi nekade trots att jag är stammis. Jag känner mig nedröstad.
Egentligen ser jag inget problem i att jag gick ut igår, förutom att jag gjorde av med pengar som jag egentligen inte har. Men det hör väl kanske till. Men det finns en sak som gnager. Det tenderar att vara så att jag har lovat lite löst folk att jag ska ut ikväll. Det tar emot rätt hårt måste jag säga. Jag vågar definitivt inte logga in på swedbank och kolla mitt saldo. Å andra sidan så kanske jag kan tigga lite pengar av min pappa. Ibland får jag svika mitt arbetarblod och inse att jag faktiskt inte alls har ett arbete och därmed ingen egen inkomst. Det är bara något jag inbillar mig. Jag är nog ingen sann proletär.
Nu har jag precis skrivit mitt cv som jag ska skicka in till Janemars. Inte för att jag tror att jag kommer få det. Men det är värt ett försök. Problemet är att jag har för lite jobberfarenhet för mitt eget bästa. Landslagets fotbollsskola, akademiska sjukhuset och provoice? Inga meriter att skryta med direkt. Men vafan, jag är ju seriös iallafall.
För trött för att skriva, för hungrig för att inte äta.
Auf wiedersehen
Kommentarer
Trackback
