Divide et impera

Nu är jag arg, jävligt arg skulle jag vilja säga. Det är såhär va, att jag skrev ett långt och välformulerat blogginlägg nyss. Men vad tror ni händer? Jo, hemsidan bestämmer sig för att vara en hora och strunta i att publicera mitt inlägg och istället bara låta det försvinna ut i cyberrymden. Jag funderar på att börja blogga för hand och skicka ut min blogg i små veckoblad. Det skulle ni gilla va? Min handstil är fabolous. Förutom att alla klagar på att jag gör för stora prickar över bokstäverna. Men det är charmigt. Det ger liksom en lite barnslig touch till det hela, det gillar ni väl? Ordet touch fick nu mig att tänka på när jag var sisådär 12 år och hängde på fritidsgården och skulle göra klädtryck. Självklart var det trosor vi skulle trycka på. Och inte vilka trosor som helst, utan häftiga stringtrosor så klart. Sådana där tuffa som man bara var tvungen att ha. Iallafall skulle vi ju så klart trycka "Don't touch" på dem. Men vi hade det fasligt problematiskt med stavningen på "touch" vill jag minnas. Tror att det slutade med "Don't toutch" till slut. Ja, det var tider det.
Det här inlägget blev inte alls rika roligt och innehållsrikt som det andra. Men ni kanske är glada att jag nu besparar er mitt korsordsprat. Då bjuder jag på det idag.

Nu ska jag läsa bloggar. Och inte vilka bloggar som helst. Nej en av dem är faktiskt värd att läsa. Tro mig. Hon heter Hanna Fridén och hon är snygg. Men nu kanske ni tror att hon inte är mer än så. Men det är hon. Läs hennes svar på Per Ströms krönika i SvD på temat feminism. Där har vi något att ta i. Där har vi det.
(http://www.frankincense.blogg.se)
Läs eller dö.