Divide et impera

Min pappa har kommit på finessen med att beställa skivor på internet. Just nu lyssnar han på Blondie på högsta volym och jag orkar inte resa mig upp och stänga min dörr. Hela min mysiga Velvet Underground-stund är förstörd. Han har verkligen ett problem. Han kan inte lyssna på musik på behaglig nivå. Jag antar att uppsåtet till detta är att han är ytterst stolt över sin ljudanläggning. Ungefär lika stolt som jag är över min The Wall-vinyl. Nästan.

Nu kom pappa in och visade upp skivfodralet och såg skitnöjd ut. Jag är ledsen men jag förstår faktiskt inte grejen med Blondie. Kanske är jag inte tillräckligt orienterad i den musikstilen. Vad det nu är för någonting.
Oj, jag tror att han har hittat repeat-knappen också, om det inte var en singel han köpte. Vad är meningen med att köpa en skiva om man bara lyssnar på en låt? Jag måste nog lära honom allt jag kan.

Idag har jag hängt med zacce istället för att plugga.
Ett väldigt moget val av mig. För sån är jag. Visst sörru.

Nu är det dags för kaffe. Eftersom båda mina föräldrar har passerat
50-snåret med nöd och näppe så beter de sig därefter också.
Det ska vara kvällsfika och eftermiddagsfika och förmiddagsfika.
Som om det inte vore nog så har de börjat äta kakor också.
Inte okej någonstans. När man börjar köpa kakor till kaffet då vet man
att man börjar bli gammal. Så är det bara.

(Om ni funderar kring min rubrik så var det bara för att fånga er uppmärksamhet.
Inte för att jag vet om ni skulle ha fastnat för ärkebiskopen. Men jag skulle det iallafall.)