Divide et impera

Jag är fortfarande inne i en Joy Division-koma sen jag såg Control igår. Bästa filmen jag sett på länge. Så fin, så bra, så sorglig. Jag hatar att Ian Curtis tog livet av sig. Han var ett geni. Filmen rekommenderas starkt. Även om man inte lyssnar på Joy Division så är filmen ändå hur snygg som helst. Bara kläderna gör halva filmen. Och dialekten. Den svårförstådda Manchester-dialekten. Fast fin är den.

Nog om det.
Lördag, alltså. Jag har inte gjort något vettigt alls. Färgat håret och löst korsord. Det känns alldeles för mycket som en seg och tråkig söndag. Jag är väl iochförsig inte särskilt sugen på att göra någonting heller. Så det stör mig inte så mycket som det borde.

Nu ska jag dricka kaffe.