Divide et impera

När jag gick upp idag och såg mig i spegeln blev jag rädd. Jag blev rädd för att det såg ut som att jag hade smittats av någon allvarlig sjukdom. Det var hemskt. Efter några minuters inspekterande insåg jag att det enda som har hänt är att jag drabbats av någon form av finn-epidemi. Jag har fått finnar. Det skulle kännas okej om det hade skett när jag var tretton och evigt letade efter tecken på att jag faktiskt inte var efter i utvecklingen (eller möjligtvis kille, som min bror försökte lura i mig.) Då hade jag blivit glad, det hade jag verkligen. Men nu växer en hemsk ilska inom mig och jag undrar varför mitt ansikte ska behöva se ut som ett minerat slagfält vid arton års ålder? Men jag måste självfallet skylla på alkohol och choklad, för det gör alla när de får finnar. Mens också så klart. Där har vi dem. De tre ödesdigra elementen. Alkohol, choklad och mens. Vad vore livet utan dem? 

Efter att ha hetsätit frukost så sitter jag här och grämer mig över att det inte var särskilt smart. Men på onsdag börjar skolan och då kan vi ju snabbt räkna ut att det vore lämpligt att köpa gymkort på måndag. Alltså inte imorgon, utan nästa måndag. Alltså är det Beach 2008 som ska in på lodrätt fem.

Nu ska mina föräldrar ut och gå och de vill ha med mig. Men jag sätter mig hellre i kylan på balkongen och kedjeröker. Jag tänker nämligen såhär. Det är bara att köpa större kläder när allt har gått för långt. Jag prisar det oversizade modet. Det gör jag verkligen.