Divide et impera

Idag blev jag omringad av tyskar i skolan. Det var läskigt.
Även om jag fylldes av en djup lycka och entusiasm eftersom jag fick sitta och höra på riktig tyska
så blev jag rädd för att jag skulle få ett tourettes-anfall och skrika "Heil Hitler" bara för att se deras reaktion.
Som tur var kunde jag hålla mig. Istället fokuserade jag på att försöka våga fråga var de kom ifrån. På tyska alltså.
Men jag vågade inte.  Jag skulle säkert råka säga något helt annat och sen bli väldigt obekväm. Jag ägnade den resterande tiden med tyskarna med att låtsas-läsa i geografiboken.

Det där var alltså mitt möte med tyskar. Livs levande tyskar.
Jag ångrar lite smått att jag inte pratade med dem.
Eller jag är faktiskt uppriktigt ledsen.

Nu ska jag plugga. Jag ska för sista gången läsa de där
hundratals sidorna. Man kan bland annat läsa om orkaner
som även kan kallas "Willywillies". Underhållande.

Auf wiedersehen und tschüss