Divide et impera

Jag förstår att vissa av er tappar lite respekt för mig när ni märker hur många blogginlägg jag har droppat idag. Somliga kanske bara blir stimulerade av att få läsa små formationer av obetydande ord.
Jag kom just att tänka på att det är 2008, vilket innebär att det var 1998 för tio år sedan. Igår såg jag på produktionsåret på ett filmfodral och tänkte "1998, då är den ju rätt ny". Men vänta, tio år sedan? Det är helt sjukt. Det senaste året har gått sjukt fort. Från att de började som en mardröm så slutade det helt okej.

Men ändå så är allting så konstigt och saker och ting känns så långt borta.
Fast det är skönt. Jag tycker faktiskt att det är skönt. Sådetså.
Imorgon ska jag träna, apropå ingenting. Bränna kalorier.
Ja. Bara ja.


Jag känner att jag behöver få filtrera min panik över projektarbetet.
Vad hände? Vad gick fel?
Varför körde jag inte på fotoprojekt från början?
Nu står vi med loggböcker med blanka sidor med en temadag utan program.
Jag vet ingenting och jag lika förvirrad som en Leif GW Persson på SATS sport club.
Nej, jag vet inte alltså. Att förlora 100 poäng och få ofullständigt betyg känns ju inte alls särskilt lockande.
Fast å andra sidan så finns det ju väldigt många personer som har gjort karriär utan ett fullständigt betyg.
Fast jag blir då inte logoped utan det.

Som en sista anekdot till denna fartfyllda resumé.
Jag sökte jobb på Subway idag. Jag hoppas nästan att jag inte får det.
Så länge jag söker jobb är mina föräldrar glada. Säger de iallafall.

Nu ska jag se på film och vältra mig i söndagkvälls-ångest.
Det är så jag gör det.

Guten Nacht