Divide et impera

Nu stiger tristessen mig upp till öronen. Men som tur var lyssnar jag på hederlig
hårdrock och känner mig tuff like in the old days. Jag vet att det är töntigt att leka att man är gammal
och kommer ihåg hur det var "på den gamla goda tiden". Men faktum är att det faktiskt är så.
Jag minns min sju-årsdag då jag fick ett par sprillans nya rollerblades och åkte ner för en lång backe och slog i hakan så det stod härliga till. Jag minns när jag fyllde elva och fick ett par rosa byxor som jag hade gått och suktat efter hur länge som helst. Att sedan tänka att det var tio-elva år sedan gör mig nojig. Att vara arton är bra men man längtar till 20. Men sen när man väl har fyllt 20, vad ska man då längta till? Barn? Familj? Pension? Allt känns så sorgligt. Förresten kommer regnskogen vara förintad runt år 2035. Det ger mig också ångest.

Nej, nog om det. Jag läste i en artikel för några dagar sen att det är bra att någon dag i månaden göra listor med vad man är bra/dålig på. Det känns ju lite som att man bara kommer komma på massa finurliga skitsaker som man är dålig på och ungefär en sak som man är bra på. Jag ska göra ett försök.

Jag är dålig på att:
- ragga
- dricka vin
- dansa
- stressa
- gå och lägga mig i tid

Jag är bra på att:
- lösa korsord


Great success. Kvällen till ära har min bror bränt ut Control och Juno åt mig.
Jag är glad. Kommer bli så jäla spårat ikväll alltså. Totally crazy.
FAN VAD BAKIS JAG KOMMER VARA IMORGON!


blöhö