Divide et impera

Jag brukar inte vara stressad inför prov. Kanske nervös eller arg, men aldrig stressad.
Nu är jag stressad. Provet är imorgon. Hur mycket har jag pluggat?
Ungefär ingenting. Jag kan iallafall ingenting och jag förstår inte hur jag ska få in allt i mitt lilla huvud.
Det är slutprovet också. Nu måste jag ju visa att jag har något innanför pannbenet. Det kommer bli svårt.

Jag ska träffa Astrid och plugga snart. Hoppas hon kan motivera mig till att lära mig något. Och om inte det,
så hoppas jag att hon kan tvinga mig. Jag behöver någon som sätter lite press på mig.
Åh, jag hatar den kommande veckan redan nu.
För övrigt så kommer talet jag ska hålla på engelskan imorgon aldrig hända. Jag kommer behöva läsa på en lapp. På en jävla lapp. Så gjorde man i trean, femman eller möjligtvis sjuan. Men inte i trean på gymnasiet. Och jag vägrar att klippa sånna där små söta kort med stödord som alla nördar gör. Och jag vägrar att skriva ut svartvita overheadbilder som man ändå inte ser ett skit på.

Jävla skit.


(I natt drömde jag att jag hade superkrafter. Laserstrålar och sånt ni vet.)