Divide et impera

Såg just över min bloggstatistik. Varför har jag fått färre läsare?
Beror det på mina stundvis emotionella inlägg? Har jag blivit tråkig?
Det gör mig ledsen. Jag är rolig. Och intressant. Kom igen nu.
Jag kan tillochmed dra ett exempel från min barndom som visar hur rolig jag faktiskt är.
Jo, det var så att händelsen utspelade sig på den tiden då man hade tjejmiddagar och kalas och liknande
när man fyllde år. Men nu var det inte så längre att man kunde bjuda hela klassen. Nu hade man kommit in i någon
sorts fas då endast vissa utvalda var bjudna. Så om jag skulle uppskatta när det var så kan det möjligtvis ha varit i fyran eller femman.
Det som stod på agendan var att en tjej i min klass fyllde år. Hon hade fullt sjå med att bestämma sig för vilka tjejer som var tillräckligt coola för att bli bjudna. Jag var ju kanske inte den vassaste kniven i lådan. Mina fritidsaktiviteter bestod väl mest av blockflöjtslektioner och nintendospelande på den tiden. Men så gick man och väntade på den där dagen då hon skulle dela ut inbjudningskorten i skolan. Hon tog två snabba steg fram till mig i tamburen (som man kallade det på den tiden) och sträckte fram ett vitt kuvert och sa "Amanda, jag bjuder dig för att du är så rolig. Lova att dra några skämt på middagen".
Sedan den dagen är det allmänt känt att jag är rolig.