Freitag
Det här är en katastrof. Jag vet inte vad som har hänt men jag känner helt enkelt ingen fredagspepp.
Trots att det är lov och trots att jag har en bra kväll att se fram emot så vill jag helst bara sova.
Det kan bero på att jag knappt ätit något idag och ligger och svajar på ett väldigt lågt blodsocker.
Men det är ändå någonting som fattas. Det vet jag.
Kanske beror denna känsla av apati på att jag var hos tandläkaren idag. Röntgade lite och sådär. Nu gör min mun så sjukt ont. Jag förstår inte grejen med att tandläkare ska vara så hårdhänta. Inte ville dom ta bort min ståltråd som jag har i underkäken heller. "Den kan sitta kvar hela livet" ljöd svaret. Allvarligt talat, vem vill ha en stålvajer i munnen hela livet? Dock sitter den på insidan av tandraden så det är ju inget kosmetiskt problem, men konstant järnsmak i munnen är inte alls trevligt. Det borde även den dummaste tandläkare kunna förstå.
Med fredagen kommer även hela prestationsångesten över helg och lov.
Man ska hinna göra allting och det mesta ska vara så kul och effektivt. Hela tiden.
Jag har inga planer alls. Förutom att jag ska träna tills jag inte kan stå längre.
Men jag orkar inte höra om hur mycket man ska ta vara på sin lediga tid osv, det blir ju ändå
ingenting av med Stockholmsresor och släktbesök. Det är egentligen lika bra att inte planera någonting
alls så slipper man stå där med skägget i brevlådan när man inser att man faktiskt inte har gjort något vettigt på hela lovet.
Nu ska jag torktumla mina kläder som ska bäras aftonen till ära.
Kanske bör jag försöka peppa med liten Boten Anna eller Fågeln Roger.
Det brukar fungera i nio fall av tio. Håll tummarna.
/
Trots att det är lov och trots att jag har en bra kväll att se fram emot så vill jag helst bara sova.
Det kan bero på att jag knappt ätit något idag och ligger och svajar på ett väldigt lågt blodsocker.
Men det är ändå någonting som fattas. Det vet jag.
Kanske beror denna känsla av apati på att jag var hos tandläkaren idag. Röntgade lite och sådär. Nu gör min mun så sjukt ont. Jag förstår inte grejen med att tandläkare ska vara så hårdhänta. Inte ville dom ta bort min ståltråd som jag har i underkäken heller. "Den kan sitta kvar hela livet" ljöd svaret. Allvarligt talat, vem vill ha en stålvajer i munnen hela livet? Dock sitter den på insidan av tandraden så det är ju inget kosmetiskt problem, men konstant järnsmak i munnen är inte alls trevligt. Det borde även den dummaste tandläkare kunna förstå.
Med fredagen kommer även hela prestationsångesten över helg och lov.
Man ska hinna göra allting och det mesta ska vara så kul och effektivt. Hela tiden.
Jag har inga planer alls. Förutom att jag ska träna tills jag inte kan stå längre.
Men jag orkar inte höra om hur mycket man ska ta vara på sin lediga tid osv, det blir ju ändå
ingenting av med Stockholmsresor och släktbesök. Det är egentligen lika bra att inte planera någonting
alls så slipper man stå där med skägget i brevlådan när man inser att man faktiskt inte har gjort något vettigt på hela lovet.
Nu ska jag torktumla mina kläder som ska bäras aftonen till ära.
Kanske bör jag försöka peppa med liten Boten Anna eller Fågeln Roger.
Det brukar fungera i nio fall av tio. Håll tummarna.
/
Kommentarer
Trackback
