Divide et impera

Nu har jag riktigt tråkigt. Det är inte kul längre. Det spritter i benen.
Och så är jag röksugen. Väldigt. Men det går över.
Jag har tänkt på det här med debattartikeln. Det lutar åt att jag tar samma ämne
som jag alltid gör när det gäller debattartiklar, den kära fildelningen. Ni vet delad glädje
är dubbel glädje, tape it or leave it, sharing is caring och hela baletten.
Väldigt uttjatad och svår debatt eftersom båda sidorna har starka argument.
Men vad tusan, Astrid hann före när det gäller Pär Ströms artikel i SvD, dock lär hon skriva
den bättre än vad jag skulle gjort ändå.
Men jag vill skriva om jämställdheten. Jämställdheten är som mitt kära lilla nyfödda barn som jag
bara vill hålla i famnen och klappa på huvudet. Jag tål inte det påhittade mansförtrycket och jag tål inte alla jävla små
stereotypa könsroller. Det där är manligt, och det där är kvinnligt osv osv. Nej, när jag blir äldre och skaffar
ett riktigt barn så ska jag stå emot alla normer. Även då jag inte tror att det gör någon skillnad om jag ger min son en rosa nappflaska och min dotter en blå, men bara för att. Jag är så trött på allt tjafs. Killar kommer och gnäller om att det finns något som kallas "mansförtryck". Jag undrar, var då? Ett exempel rakt av är att Katedralskolan fick ny rektor nyligen. En kvinna. Det är första gången i historien som Katte har en kvinnlig rektor. Varför har detta inte hänt innan? Varför finns det idioter som hävdar att det inte existerar något kvinnoförtryck men att det tydligen finns något som kallas mansförtryck?
Nej, lägg av.
Läste även nyligen på Dn:s hemsida angående topless-incidenten på Fyrishov. En artikel skriven av en uppriktigt dum brud som var nöjd med att topless-kvinnornas anmälning mot Fyrishov avslogs. Hon var med i MUF och Antifeministiskt initiativ, behöver jag säga mer?
Jag blir upprörd när jag läser sådant. Jag blir nästan lite småledsen.

Nej, nu har jag inte tid att vara pretentiös längre.

/