Divide et impera

Jag åt just middag. Jättemycket middag.
Jag kämpade ihärdigt för att få ner allting. Efter ett tag kom jag in i det.
Fast föda. Jag ignorerade smärtan i min hals och öste ner gaffel efter gaffel som
om det inte fanns någon morgondag.
Nu ångrar jag mig. Det känns som att jag skulle kunna spy ner ett helt amerikanskt fotbollslag.
Eller ett vanligt fotbollslag om ni så vill. Men jag kan inte spy. Min hals hostar redan blod och slem.
Jag kan inte. Men jag måste. Maten kittlar mig nästan i gommen. Nästan alltså.
Men det finns ingen återvändo nu. Det är bara att lägga sig i sängen och låta allt jäsa.
Man brukar gå ner i vikt när man är sjuk, jag har en känsla av att jag kommer komma tillbaka till skolan som en överjäst Peter Swartling.

Detta inlägg tog mig ungefär en kvart att skriva. EN KVART.
Det är helt sinnessjukt. Förstår ni då hur sjuka mina fingrar är.
Stackars små leder. Stackars mig.

(Nu har jag fått feber igen. Nu ska jag ligga i min säng och svettas.
Det gillar jag. Jag undrar hur äcklig min säng är, egentligen.
Men jag har duschat idag faktiskt. Starkt av mig tycker jag.)

/