Divide et impera

Jag har fortfarande tråkigt.
Jag är oldschool-deppig. Sådär som man var i nian.
Ledsen för ingenting fast allt är ingenting och ingenting är allt.
Egentligen är jag varken ledsen eller deppig, bara smått apatisk.

Jag längtar efter 2005.
Och 2004. Eller så längtar jag bara efter att vara liten igen.
Och umgås med mormor och virka grytlappar.


Om ni vill närvara vid de pseudo-miserablas prettoafton så kan ni ju
höra av er. Den äger självfallet rum imorgon på alla hjärtans dag.