Divide et impera

Jag befarar att jag håller på att insjukna i influensa.
Min pappa ligger redan utslagen med hög feber. Jag har ont i hela kroppen och känner mig
allmänt svag. Man kan lätt tro att det bara är bakfylla och att jag nu är väldigt hypokondrisk.
Men jag har ju haft ett antal bakfyllor i mina dagar, tror ni inte att jag känner någon skillnad? Va? Va?
Jorå. Nu är det på riktigt.
Kanske ska knarka lite ipren i förebyggande syfte. Men jag är alldeles för lat för att resa på mig och väldigt rädd för att misshandla min lever ytterligare. Nu syftar jag inte på intaget av alkohol utan min bisarra rutin som jag hade i högstadiet. En Ipren (ibland Panodil eller alvedon) varje morgon i förebyggande syfte. Bara för att. Det var jävligt dumt av mig. Man tar inte värktabletter i förebyggande syfte. Det är töntigt och inte alls givande. Nu är jag rädd att min lever kan ha tagit skada av denna överdrivna konsumtion. Men låt oss inte prata om det. Det man inte vet det lider man inte av brukar det ju sägas. Så jag antar att det man inte pratar om helt enkelt inte existerar.
Nu var det utrett.

Ikväll kryllar det av hjärnspöken.
Det enda som ekar är ond bråd död.
Jag blir ledsen. Försöker fokusera på någonting annat.
Att livet trots allt är riktigt kul.
Men när döden-hjärnspökena är här så är de alltid här för att
stanna ett tag. Jag är rädd. Och arg.
Jävla hjärna

/