95
Min dygnsrytm är ju inte givande överhuvudtaget. Igår började jag se på CSI vid halv tolv. Efter ungefär 3/4 av programmet orkade jag verkligen inte hålla mina ögon öppna längre. Jag kämpade och fightades, men nej. Jag gav upp och stängde av tv:n även fast det egentligen var ganska spännande.
Idag vaknade jag först halv nio men jag bestämde mig för att vägra. Jag somnade om och gick upp runt halv tio istället.
Nu har jag gjort allt roligt som jag kan komma på. Jag har druckit kaffe, ätit en macka och rökt. Jag är så jävla uttråkad. Är det meningen att det ska vara såhär va? Varför kan jag inte få en bra lov-dygnsrytm som alla andra? Jag vill gå och lägga mig klockan fyra och vakna klockan tolv.
Men någonting positivt har denna omvändning fört med sig, tro det eller ej. Och det är att min pseudo-insomnia verkar ha lagt sig. För en gångs skull kan jag faktiskt somna utan att det tar tre timmar. Det är coolt. Det var längesen jag kunde somna utan att hinna tänka igenom hela muliplikationstabellen flera gånger.
Idag skulle jag träffa Astrid. Men hon var ute och slog runt igår så jag är inte ens säker på om hon lever fortfarande. Jag tycker att hon ska leva. Jag orkar inte ha tråkigt.
Varför känns det som att alla andra har så mycket mer att göra än vad jag har?
Men det är säkert ren skär inbillning. Säkert finns det dem som har det ännu tråkigare än vad jag har.
Mamma och pappa som är på jobbet, Felix som ligger i min säng och stirrar i väggen. Ja, det finns alltid dem som har det värre.
Jag skulle förstås behöva städa mitt rum eller åtminstone borsta tänderna.
Ja, borsta tänderna ska jag göra. Städningen får vänta några veckor.
/
Idag vaknade jag först halv nio men jag bestämde mig för att vägra. Jag somnade om och gick upp runt halv tio istället.
Nu har jag gjort allt roligt som jag kan komma på. Jag har druckit kaffe, ätit en macka och rökt. Jag är så jävla uttråkad. Är det meningen att det ska vara såhär va? Varför kan jag inte få en bra lov-dygnsrytm som alla andra? Jag vill gå och lägga mig klockan fyra och vakna klockan tolv.
Men någonting positivt har denna omvändning fört med sig, tro det eller ej. Och det är att min pseudo-insomnia verkar ha lagt sig. För en gångs skull kan jag faktiskt somna utan att det tar tre timmar. Det är coolt. Det var längesen jag kunde somna utan att hinna tänka igenom hela muliplikationstabellen flera gånger.
Idag skulle jag träffa Astrid. Men hon var ute och slog runt igår så jag är inte ens säker på om hon lever fortfarande. Jag tycker att hon ska leva. Jag orkar inte ha tråkigt.
Varför känns det som att alla andra har så mycket mer att göra än vad jag har?
Men det är säkert ren skär inbillning. Säkert finns det dem som har det ännu tråkigare än vad jag har.
Mamma och pappa som är på jobbet, Felix som ligger i min säng och stirrar i väggen. Ja, det finns alltid dem som har det värre.
Jag skulle förstås behöva städa mitt rum eller åtminstone borsta tänderna.
Ja, borsta tänderna ska jag göra. Städningen får vänta några veckor.
/
Kommentarer
Postat av: astan
jag lever!
Trackback
