894

Idag satt den som smäcken. 7,2 kilometer.
Jag sprang som en gud. Dock fanns det ett stort störningsmoment.
Mannen på springbandet bredvid hetsade på att tävla med mig genom att hela tiden
titta hur snabbt jag sprang och sedan höja sin nivå. Men jag slog honom med hästlängder, det ska ni veta.
Jag håller på att värma upp för fullt nu. Jag har utmanat pappa i att springa Blodomloppet. Han tror att jag inte har någon chans mot honom, jag tror att jag har en ganska stor chans att ta hem det. Vi får väl se. Han kommer gråta floder när han inser att jag är born to run.

Jag har väldigt tråkigt. Väldigt, väldigt, väldigt tråkigt. Och planerna för ikväll är oklara.
Detta gör mig nedstämd. För några timmar sen var jag pepp, nu är jag mest apatisk och trött.
Hur ska det här gå?
Jag vet inte alls.
Rädda mig. Ge mig vin.

/



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0