789
Nu är det kanske så att jag inte riktigt är en sådan person som håller vad den lovar. Iallafall inte när det gäller löften till mig själv. Ni vet sådana där osynliga löften.
Ett praktexempel är ju det här med drickandet. Igår vältrade jag mig i ångest och huvudvärk som ett straff för onsdagens bravader. Jag lovade mig själv att ha en vit helg, kanske tillochmed en vit månad. Det gick inte alls bra. Varken för mig eller för plånboken.
Min vapendragare ringde och förklarade för mig att det var dags. Jag förstod allvaret i situationen och tog genast två ipren och klunkade ett glas vatten. Ungefär en och en halvtimme senare satt jag på en buss på väg mot Norby med ett varmt sexpack på sätet bredvid mig.
Jag tänkte att sex stycken folköl knappast kunde göra skadan värre. Men det kunde det tydligen.
Under kvällens gång hann jag spela bandy och ha sönder mitt halsband. Lyckad kväll? Jovars.
Nu är jag trött, alldeles för trött för mitt eget bästa. Mina föräldrar är sådär jobbigt griniga.
De säger att jag ska gå ut med sopor och hjälpa till med diverse sysslor. Jag är ju bara ett litet oskyldigt barn?
Dessutom är jag bakfull som en Gudrun Schyman dagen efter årsstämman.
Jag orkar faktiskt inte. Låt mig vara. Ja, nu får de fan ta och låta mig vara.
Det är dags att lokalisera huvudvärkstabletterna nu. Det är dags att placera sig i fosterställning framför tv:n.
Här ska fan inte hjälpas till.
/
Ett praktexempel är ju det här med drickandet. Igår vältrade jag mig i ångest och huvudvärk som ett straff för onsdagens bravader. Jag lovade mig själv att ha en vit helg, kanske tillochmed en vit månad. Det gick inte alls bra. Varken för mig eller för plånboken.
Min vapendragare ringde och förklarade för mig att det var dags. Jag förstod allvaret i situationen och tog genast två ipren och klunkade ett glas vatten. Ungefär en och en halvtimme senare satt jag på en buss på väg mot Norby med ett varmt sexpack på sätet bredvid mig.
Jag tänkte att sex stycken folköl knappast kunde göra skadan värre. Men det kunde det tydligen.
Under kvällens gång hann jag spela bandy och ha sönder mitt halsband. Lyckad kväll? Jovars.
Nu är jag trött, alldeles för trött för mitt eget bästa. Mina föräldrar är sådär jobbigt griniga.
De säger att jag ska gå ut med sopor och hjälpa till med diverse sysslor. Jag är ju bara ett litet oskyldigt barn?
Dessutom är jag bakfull som en Gudrun Schyman dagen efter årsstämman.
Jag orkar faktiskt inte. Låt mig vara. Ja, nu får de fan ta och låta mig vara.
Det är dags att lokalisera huvudvärkstabletterna nu. Det är dags att placera sig i fosterställning framför tv:n.
Här ska fan inte hjälpas till.
/
Kommentarer
Trackback
