Divide et impera

Snus och chips. Kan det bli mer sterotypiskt manligt? Nej, jag tvivlar på den saken.
Kanske ska man börja snusa. Agera butch och sluta raka sig under armarna. Det vore ju häftigt.
Ikväll satsar vi på stereotyperna. Så är det.

Jag undrar varför jag inte är bakfull längre. Är det chipsen som har gjort det?
Imorgon är det lördag och jag funderar på att slå klackarna i taket, rida på vågen, ni vet.
Det är sådant man gör. Nu snackar vi inte att gå på E här, vi snackar hederlig palermofylla.
Den som lever får se.

Idag fick jag uppleva nostalgi. Jag fick bakismongoloiderna (Astrid, David, Thai) att se på Drömkåken. Det var så bra. Det var helt enkelt oslagbart. Om någon film bör få en Oscar så är det den. Kanske kommer den efter Karlsson på taket. Men inte långt efter.
Nu kan man lätt tro att min filmsmak är labil. Men misströsta inte. Jag har den uppdelad i kategorier.
Vi har nostalgifilmerna som således består av bland annat ovan nämnda filmer. Sedan har vi toppfilmerna som består av Fight Club och Le Fabuleux destin d' Amélie Poulain till exempel. Jag är inte helt bakom flötet. Det ska jag tala om.
I natt såg vi på Harry Potter. Jag minns ingenting. Man ska inte se på film när man är full. Det resulterar i en ofrivillig verklighetsflykt.

Nu ska jag se på CSI. Roligare än så blir det inte ikväll.

/