Divide et impera

Jag försöker komma på något vettigt att skriva, men det enda jag kan tänka på är att jag vill ha ett
skrivbord framför ett fönster. Jag har alltid velat ha det. Jag vet inte om jag faktiskt hade det när jag var liten
eller om det är någon sorts efterkonstruktion.
Men iallafall. Ett skrivbord framför fönstret känns perfekt. Man kan sitta där och filosofera och titta på träd. Eller
himlen eller förbipasserande människor. Man kan sitta där utan att någon tycker att det är konstigt för man kan hela tiden maskera det med att man "pluggar" eller "sitter vid datorn". Ibland brukar jag stå vid mitt fönster och titta ut på folk. Men det känns lite perverst på något sätt. Som en omvänd fönstertittare ungefär. Det enda negativa med ett skrivbord framför ett
fönster är åtkomligheten till fönstret. Man vill ju kunna dra ner persiennerna smidigt. Eller kunna öppna fönstret.
Men någon ska jag ha det. Kanske när jag flyttar hemifrån. Ett skrivbord framför ett fönster är utmärkt.


Just nu saknar jag Berlin. Och jag har pms.
Jag blir gråtfärdig utan mat och fantiserar om fudge.
Ibland skrämmer jag mig själv.