Divide et impera

Första fallet av söndagsångest på länge. Det blir som bekant såhär när man börjar jobba
eller börjar skolan. För mig är det således det sistnämnda som spökar. Inte för att jag på något sätt
ogillar tanken på att jag ska gå på min första lingvistikföreläsning imorgon. Utan det är bara tanken på
att en ny vecka börjar imorgon. Jag har en tid att passa, en vecka att se fram emot. Man ser alltid fram emot
nya veckor trots att man inte vet vad som komma skall. Man ser fram emot det på ett ångestladdat sätt.
Idag vill jag helst av allt gömma mig under täcket. Kanske dricka lite kaffe och titta på tråkiga repriser.
Men nej, det får inte bli så. Jag ska gå och köpa nya träningskläder. Och just nu lyssnar jag på Iron Maiden
bara för att peppa mig själv. Det funkar rätt bra. Men söndagsångesten är obotlig.
Jag ser redan fram emot att vakna imorgon och märka att den är borta.