Fixar-pappa

Idag var min första dag på universitet. Jag är numera student. På riktigt.
Det känns läskigt men bra. Jävligt bra. Kursen verkar intressant och jag har ett eget
passerkort. Är det något som fascinerar mig så är det passerkort. Det känns så -98 men
ändå så häftigt. Ungefär som personsökare. Fast det är kanske lite mer -90. Tror jag, iallafall.
Nu kanske man inte ska dra inne-referenser till det år man var ett år, men det gör jag ändå.
Det får mig att låta vuxen.
Jag hade tänkt skriva om resten av dagen eftersom den på något sätt har varit så bra och konstig
men det är inte kvalitativt skrivande. Och inte kvalitativt läsande heller för den delen. Nej, det jag egentligen
vill berätta om är min fixar-pappa. Det spelar nästan ingen roll vad jag behöver hjälp med, pappa kan på något sätt
alltid ordna det. Är det någon vara som behöver reklameras fast det har gått för lång tid så pratar han med någon i butiken och fixar det. Är det någon myndighet som jag vill ringa men som inte förstår sig på mig så fixar han det. Idag gick skärpet till min jacka sönder. Det kanske inte är en sådan stor grej, men faktum är att jag inte har någon annan jacka för tillfället och den går inte att använda utan skärpet. Nu var det så att en metallstav hade gått sönder i spännet, och metall går som bekant inte att limma. Det kan gå med något huxflux-lim, men det är inte särskilt troligt. Hur löser man nu det här? Mamma tyckte att jag skulle gå till en sybehörsaffär och köpa en nytt spänne. Men jag sa att det säkert inte kommer ha några. Eller om de skulle ha några så skulle de var fula.
Det var där pappa kom in i bilden. Pappa fixar allt. Han tog lite buntsnöre eller vad det nu heter. Ni vet sådanadär plastgrejer som man sätter ihop saker med. Eller jag vet inte. En sak iallafall. Sen lindade han den runt spännet så att det fyllde funktionen som metallstaven fyllde innan. Nu är spännet lite krångligare att knäppa, men det fungerar lika bra för det. Min pappa fixar allt. Jag bävar för den dagen jag flyttar hemifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0