slut
Kan bara inte andas längre. Orkar bara inte gråta längre.
Det går inte. Jag vet att det inte hjälper att gråta. Det kommer aldrig att hjälpa. Det hjälper inte att äta, det hjälper inte att svälta, det hjälper inte att skratta, det hjälper inte att supa. SÅ JÄVLA MISSLYCKAD. En vanlig kväll. Jag ser mig själv i spegeln, jag känner min kropp och allt bara rasar. Jag orkar inte mer. Det går inte. Att inte kunna andas och ångesten växer sig fast mer och mer och börjar att bli en vanesak. Varje kväll, varje morgon, varenda jävla dag så kommer den. Varför måste det vara såhär? Varför kan jag inte få vara bra? Är det meningen att mina tonår ska vara såhär? Hur länge kommer det forsätta? När ska jag få bra? Det hugger i magen och det känns som att jag precis har vaknat ur en läskig dröm. Jag fryser fast jag svettas och jag frågar mig själv hela tiden varför jag är så jävla äckligt värdelös. Jag vill inte vara en martyr, jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag vill inte ens att någon ska försöka förstå, för ingen kan förstå som inte vet hur det är. Om jag bara kunde hjälpa mig själv. Det är alltid värst nu på hösten, det är alltid värst nu när jag ser någon som verkar så bra. Då sänker jag mig själv ännu mer eftersom jag vet att jag är så mycket sämre. Jag vet så jävla väl hur allt ligger till. Jag vet vilken klass jag tillhör. Jag vet att jag inte förtjänar att ens ha någon. Och det är nog så också, ibland så är det bara så. Att alla kan inte vara jämlika. Även om jag tror på det där med jämlikhet så har jag fått känna på det allt för många gånger nu, jag har fått känna på hur det är att vara den som är sämre. Jag vet att det går att acceptera, men det gör bara så förjävligt ont. SÅ jävla ont.
Det går inte. Jag vet att det inte hjälper att gråta. Det kommer aldrig att hjälpa. Det hjälper inte att äta, det hjälper inte att svälta, det hjälper inte att skratta, det hjälper inte att supa. SÅ JÄVLA MISSLYCKAD. En vanlig kväll. Jag ser mig själv i spegeln, jag känner min kropp och allt bara rasar. Jag orkar inte mer. Det går inte. Att inte kunna andas och ångesten växer sig fast mer och mer och börjar att bli en vanesak. Varje kväll, varje morgon, varenda jävla dag så kommer den. Varför måste det vara såhär? Varför kan jag inte få vara bra? Är det meningen att mina tonår ska vara såhär? Hur länge kommer det forsätta? När ska jag få bra? Det hugger i magen och det känns som att jag precis har vaknat ur en läskig dröm. Jag fryser fast jag svettas och jag frågar mig själv hela tiden varför jag är så jävla äckligt värdelös. Jag vill inte vara en martyr, jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag vill inte ens att någon ska försöka förstå, för ingen kan förstå som inte vet hur det är. Om jag bara kunde hjälpa mig själv. Det är alltid värst nu på hösten, det är alltid värst nu när jag ser någon som verkar så bra. Då sänker jag mig själv ännu mer eftersom jag vet att jag är så mycket sämre. Jag vet så jävla väl hur allt ligger till. Jag vet vilken klass jag tillhör. Jag vet att jag inte förtjänar att ens ha någon. Och det är nog så också, ibland så är det bara så. Att alla kan inte vara jämlika. Även om jag tror på det där med jämlikhet så har jag fått känna på det allt för många gånger nu, jag har fått känna på hur det är att vara den som är sämre. Jag vet att det går att acceptera, men det gör bara så förjävligt ont. SÅ jävla ont.
Kommentarer
Postat av: angelica
jag tycker inte synd om dig, men jag bryr mig och jag tycker om dig. du är fin.
jag tycker däremot att det är synd att det måste vara såhär, det är synd om världens som är så jävla hemsk och äcklig att den måste bli elak mot de som förtjänar det minst. jag tycker synd om världens för att den aldrig har haft någon mamma som lärt den om rätt och fel. världen är ganska så vidrig. men den kan vara fin ochså. och om vi lär oss att se det kanske den blir snäll mot oss tillbaka. DU, amanda, är underbar. jag tänker fortsätta det tills att du antingen slår migg i huvudet med en tjock planka eller tills det börjar, millimeter för millimeter, make a bit sense to you. puss.
Trackback
