Divide et impera

Idag när jag kom hem från skolan så drabbades jag av den så välbekanta känslan. Jag har inte riktigt kommit i underfund med vad det beror på eller vad det är än, men jobbigt är det. Det är som att alla ljud jag hör höjs till tio gånger högre, alla steg jag tar går tusen gånger snabbare, alla tag jag tar griper så mycket fastare, hjärtat slår snabbare fast ändå inte, ögonen flackar och tankarna hänger inte med. Det är som att jag är i en annan värld. Det enda som hjälper för att komma ur världen är att sätta på musik och slappna av. Annars fångas jag in i den där konstiga världen som tar tag i mig och säger "Vad gör du här egentligen?". Det är så knäppt. Den där känslan har hemsökt mig nästan så länge som jag kan minnas. Jag minns att jag alltid blev så irriterad av den när jag gick i fyran/femman. Jag minns att jag på kvällarna brukade sitta i köket och göra läxor. Då var ofta diskmaskinen igång och då plötsligt började alltid maskinens ljud höras mycket mer och det kändes som att den diskade mycket snabbare och mamma och pappas röster från vardagsrummet liksom skränade i mina öron. Jag hatar den känslan. Den stör mig. jag gillar inte att vara i någon annan jävla fantasivärld som bara för mig omkring i konstiga tankebanor och får mig att känna mig nere. Nej, usch.

Och det är höst och det känns men jag är rätt pigg ändå och det pirrar så mycket i magen på ett annorlunda sätt. Det är inte riktigt pirr det är nog bara små minifjärilar. Något är det iaf. Det är nog en blandning mellan en stor ångestklump och fjärilar. tror jag. På något sätt stör minifjärilarna mig, även om de egentligen bara gör mig glad. Men jag vill inte hoppas på något. Jag kan inte hoppas. Varför ska jag hoppas på något? Det är onödigt. Men ändå kan jag inte låta bli att drömma mig bort. Ändå kan jag inte låta bli att forma orden "tänk om" i min mun i denna sekund. Kanske överdriver min hjärna och min kropp. Men de där minifjärilarna hälsar på hela tiden ändå och jag kan forfarande inte rå för vad jag drömmer om nätterna. Och ännu en gång så tänker jag högt för mig själv
"Tänk om..."