Divide et impera

Just så är det, eller så är jag för okreativ för att orka komma på någon. Heter det verkligen okretaiv? inkreativ? jaja, det får gå ändå. Idag har det varit en helt vanlig tråkig måndag. Nu är jag hemma och har ätit äckligt ris och konverserat lite med min bror och far. Inte särskilt givande att höra på klagomål om jobb och diskussion om vilket ris som är godast, så jag försvann snabbt hit. Jag ska snart göra min första tysk(a)läxa för i år; "Sagan om Der, das och Die", det blir nog party. Sen ska jag plugga geografi all night long. Det här blir kul det här.
Idag var jag faktiskt också med gabi och P till Östgöta nation och kollade in lokalerna för deras skiva (Nej, jag har inget liv så jag deltar i andras skiv-planering). Det var fett nice där må jag säga och jag är lite avundsjuk. Men jag ska gå på middagen och supa ner mig så det blir bra. Hoppas P blir klassens kart-nörd. Det vore något det. Skivorna är nästan snart och snart tar vi studenten. Fan vad ångest egentligen. Inget mer hänga i glasentrén hela dagarna, inget mer bli tillsagd av Kiosk-Lenas småbitches när vi röker innanför skolgården, inget mer ropa på Lukas och ingen mer pluggångest. Även om jag skulle döda för att slippa plugga ikväll och imorgon osv så kommer det ändå kännas så tomt och jobbigt att inte ha någon trygghet. Jag ska alltså börja plugga på universitetet.. helt själv? Jag som inte ens har ätit i matsalen själv någon gång. Jag som tycker att det är jobbigt när astrid inte är på tyskalektionerna. Jag måste bli självständig. Men vill jag verkligen det? Vill jag verkligen bli vuxen? Och när måste man bli vuxen egentligen? Finns det någon sorts gräns eller är det okej att vara lite osjälvständig och rädd tills man är 23 åtminstone? Jag hoppas det för jag vill faktiskt inte bli vuxen riktigt än. Först ska jag faktiskt ha kul och så ska jag klara av gymnasiet först. Men det ska nog gå.

Off to the deutsche-bücher (nej, det heter nog inte så)
tschüss