Divide et impera

Vissa dagar är allting bara helt fel. Jag gick ner på stan med mamma för att kolla efter kläder, jag känner att jag inte har någonting längre, men jag har aldrig råd att köpa något heller. Jag hittade lite grejer men det tar emot så jävla mycket att ens kolla på kläder när man inte har några pengar. Jag antar att jag är bortskämd och van vid att mamma ska betala saker åt mig, men egentligen så är det så jävla fel. Jag gör ingenting för dom och ändå fick jag en tröja för 1000 spänn förra månaden bara sådär, och nu går jag och hoppas på att få mer grejer. Lite dumt kanske. Jaja, jag blev helt konstig när jag gick där i alla affärer utan att ens prova kläderna för att det kändes lönlöst, jag gick hem och läste doktor glas och deppade. Nu har jag iallafall tränat och det var riktigt skönt, men jag är fortfarande så jävla nere och känner mest för att dö. Jag vet att när jag börjar tänka på hur min begravning skulle se ut då måste jag skärpa till mig och sluta grina för ingenting. Men allt är bara så jävla jobbigt idag. Det känns som att jag ständigt ökar i vikt utan att jag äter mer och dessutom tränar jag mer än förut, jag är fattig och kan aldrig köpa det jag vill och skolan är bara ett jävla störningsmoment mer än en källa till att lära mig något. ÅH
jävla misärdag. Imorgon ska jag ju vara pepp, men jag känner bara NEJ JAG VILL INTE. Jag vill ligga hemma och gräva ner mig och slippa träffa folk. Jag vill inte gå ut, jag känner mig ful och äcklig och tjock. Jag vill faktiskt bara sova.
Skitdag.